Av Camilla Ejsing, barnterapeut med + 5 års erfarenhet i små barns sinnesmotoriska utveckling. Juni 2020. @boerneergoen

Att vagga sitt lilla barn…

… för att få det att falla till ro och kanske också i sömn, är ofta något jag hör från andra som ”en dålig vana”. Här vill jag komma med min syn på, varför det att låta sitt barn sova i en hängvagga, som rör sig, bära dem i en sele, medans man går runt eller att sitta och vippa på en boll, i min yrkesmässiga optik inte är ”en dålig vana”, men en metod för att hjälpa det lilla barnets nervsystem till ro, som också understöttar deras vidareutveckling.

Livet utanför livmodern är en stor omställning för en bebis nervsystem. Sinnerna har alla utvecklat sig igenom fosterlivet och har blivit använt flitigt i den avskärmande miljö, där tyngdkraften inte var en faktor genom sparkar, kullerbyttor, munfull av fostervatten, ljud osv. Ett enskilt sinne får dock först möjlighet för att verkligen utveckla sig när bebisen är fött, nämligen synen. Bebisen blir fött ut i en värld där det plötsligt är riktigt många sinnesintryck och tyngdkraften att förhålla sig till och utifrån det lära sig.

De många nya intrycken är en våldsam förändring. När en bebis ska finna lugn till att blunda och sova, kan det vara en fördelaktigt att skapa en miljö, som påminner om livet i livmodern. Därinne var det få visuella stimuleringar, bebisen blev tätt omfamnat av den fostersäck de låg i och blev ofta också vaggat i sömn genom de vaggande rörelserna. som uppstod i fostervattnet, när mamman rörde sig omkring. Många av oss, som har upplevt graviditeter, har säkert också upplevt, att bebisen är helt lugn och sover största delen av dagen, medans vi rör på oss. När vi ligger stilla på soffan eller i vår säng om natten vaknar bebisen och blir extra aktiv där inne.

När ett spädbarn gråter, är det tur, att vi vuxna nästan alltid helt intuitivt tar upp det lilla spädbarnet till os, omfamnar det och börjar vagga det, oftast i en fast rytm, på 80-120x pr minut, medans vi nynnar eller sjunger med en mild stämma. Vi vet nämligen instinktivt, att sinnesstimuleringen som att vagga upp och ner, påverkar balansorganet i det inre örat och kan vara med till att lugna nervsystemet. En hypotes för, att vi söker rytmen på 80-120x pr minut, är att lära den lilla kroppens nervsystem att finna och bli i en av de viktigaste rytmer när vi är i ro, nämligen vilopulsen. Små barn har en väsentligt högre vilopuls än vuxna.

Att kunna hålla en fast rytm, är generellt ett viktigt villkor för vår utveckling. Man ska lära att krypa och gå i en rytm, när vi ska lära oss att prata ska vi lära att följa den rytm, som det språk vi talar har. Våra ögon ska också helst läsa i en fast rytm. En grundläggande kroppslig förståelse för fast rytm, är alltså en viktig grund för hur vi rör och utvecklar oss på. Det finns tyvärr också barn, som inte blir vaggade och lugnade. En av hypoteserna för, att barn, som systematisk inte har fått den omsorgen som små, ofta har svårt vid att fasthålla rytmer är bl.a. att de inte blev vaggade som små.

De flesta av oss förknippar de rörelser med en hängmatta, en gungande gungstol eller en båt som vippar på små vågor med lugn, de regelbundna vaggande rörelser som uppfattas i vårt inre öra, dämpar vår vaksamhet. När vi vaggar bebisar upp och ner bidrar det därför till att sänka deras puls, de faller till ro och ofta också vidare till sömn. Sömn är ett av de basala behov vi har och är därför en viktig faktor för välbefinnande och utveckling.

Av Camilla Ejsing, barnterapeut med + 5 års erfarenhet i små barns sinnesmotoriska utveckling. Juni 2020. @boerneergoen